Tack!

Jag måste tacka dig som finns där för mig när jag behöver det.
Inte kommer med flåshurtiga kommentarer om att det blir bättre utan stilla lyssnar på mig när jag säger att jag inte mår bra, som talar om för mig att det är OK, att jag inte är dålig för det och att vara för stark ibland blir en svaghet, att jag inte ska vara rädd för vad andra ska tycka och att misslyckas och att jag inte behöver ta ansvar för andra, dom får lära sig att bära sin börda själva.
Och att våga ha modet att erkänna när något inte är bra för mig så att jag kan välja något bättre!
Tack, det betyder allt för mig!


8 Vägar till en lyckad mobbing!

Eftersom man ska vara positiv och i andan av älskvärd ironi tänkte jag här ge några riktigt bra tips för den som funderar på att börja mobba eller kanske rentav känner att den har blivit lite ringrostig.
1. Ignorera ALLT som har med personen att göra. ALLT! Nya frisyrer, arbete, kläder, rubbet. Det spelar ingen roll om personen rakar av sig allt hår och kommer till jobbet klädd i en ICA kasse. Kommentera det INTE. Han eller hon existerar inte, kom ihåg det!
2. Ifrågasätt, ifrågasätt, ifrågasätt. Framförallt åsikter och ställningstagande. Ta frasen -Nä men så kan man väl inte tänka, till din standard parlör.
3. Utelämna information.
4. Lär dig Berit Ås's "Härskar tekniker" utantill. Praktisera!
5. Få vansinnesutbrott utan någon konkret adress. Bli bara vansinnig! Alla som inte ska mobbas kommer att berömma sig med att dom kan hantera en "besvärlig person", vilket gör att den mobbade blir mindre trovärdig.
6. Baktala. Var inte rädd för att använda halvsanningar eller lögner. Ingen kommer ändå tro att man kan använda lögner på det sättet och det kommer lätt att sorteras in under "-Ingen rök utan eld"...
7. Kontrollera allt vederbörande gör. För eller senare kommer du att hitta något att slå ner på (om inte annat kommer personen i fråga bli så nervös att den börjar göra misstag) och sim salla bim har du något att slå ner på.
Och ingen gillar ju en inkompetent person, eller hur?
8. Glöm inte bort att "trägen vinner"!


9. Och förr eller senare hoppas jag att du hittar din över -man/-kvinna!


Pinka i papperskorgen...

Om jag någon gång tar mig härifrån medans jag har mitt förstånd i behållning ska nog...
-"Pinka" i papperskorgen.
-Lägga räkskal i alla blomkrukor.
-Snyta mig i alla pappersnäsdukar och lägga tillbaka dom.
-Köpa små vita mös, en hane och en hona, och låta dom flytta in.
-Hälla lavemang i mjölken.
-Limma fast häftstift på kontorsstolen.
-Spela "Resten av ditt liv"/Timbaktu på högsta volym OCH på repeat.
Fan vad bitter jag har blivit! Vart har JAG tagit vägen?


Slutar det verkligen?

Vad är det som gör att vi tror att dom människor som mobbar i skolan slutar bara för att dom fyller 19 och går ut gymnasiet eller 24-25 och tar examen i högskola universitet. Det är som en magisk gräns som gör att det liksom inte existerar längre, fast det gör det. Är det för obehagligt? För dom har ju sina mönster att hemfalla åt precis som alla vi andra. Kanske växer man upp och känner sig mindre hotad och rädda eller så fortsätter man att vara rädd hela livet.

RSS 2.0